Ett brev till min mormor

Mormor. Jag tror inte att du har vetat att jag har tänkt mycket på dig senaste tiden. Visst har det varit flera jobbiga år för dig, du tyckte nog inte så mycket om att bli gammal. Du var arg och ledsen på den dumma kroppen som inte dög något till längre. Du var arg på att behöva hjälp. Och du hade ont ibland.

 

Men senaste året försvann du mer och mer. Du slutade ringa och svara i telefonen. Du kom inte ihåg födelsedagar längre. Och till slut var du inte ens glad i mat. Det har du ju varit så länge jag känt dig. Ville ju alltid äta på bestämda tider, riktig mat. Det var viktigt.

 

Du var ofta trött. Du blev allt mer ensam i din trevliga lägenhet, med närstående långt bort eller upptagna med sina egna liv. Det var så jävla jobbigt att tänka på det att jag försökte låta bli. Och därför tänkte jag på det ännu mer. Tankarna malde i magen.

 

Men innan det brukade du och jag prata i telefon ibland. På vissa sätt var vi kanske lite lika. Rätt bra på att anklaga oss själva för saker som vi borde ha gjort annorlunda. Rätt stränga och kategoriska mot vår omgivning ibland, fast alltid mest mot oss själva.

 

Jag tycker vi hade bra samtal. Vi kunde prata om hur det känns att oroa sig, grubbla och vara blyg. Ibland grät du en skvätt över något sorgligt och då började tårarna droppa även från mina ögon. Och jag kanske hasplade ur mig något om att livet gör ont ibland och då tyckte du att jag var klok. Jag brukade försöka få dig att inte vara så dömande mot dig själv och då tyckte du också att jag var klok. Men jag tänkte alltid att det är jag inte alls. Och du tänkte kanske att du bara var så dömande mot dig själv som du förtjänade. För så skulle jag själv ha tänkt.

 

När du mindes gamla tider eller saker som hände när jag och mina systrar var barn, levde du upp och lät yngre. Din vardag som bondmora med ungar, gubbe och djur hade du många tydliga minnen av. Och som du skrattade när du tänkte tillbaka på hur mina ostyriga småsystrar fick dig att hoppa i pappas stövlar en sen vinterkväll och hänga med till skogs för att ordna en julgran.

 

Ibland ville jag säga något som kunde få dig att känna dig betydelsefull. Någon gång när du pratade om ännu ett barnbarnsbarn som fötts, sa jag till dig ungefär att – tänk mormor, alla de här barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen, vilken stor släkt! Det är ju du som har varit med och satt i gång allt! Och du sa – ja, tänk! Det är ju förskräckligt! Så skrattade du. Och jag med.

 

I lördags hittade hemtjänsten dig mer eller mindre okontaktbar i din säng. Du fick åka till sjukhuset och där fortsatte du att vara okontaktbar, du sov. Så plötsligt vaknade du till efter två dagar och ville ha vatten. Sedan fortsatte du sova, vaknade igen och bekymrade dig för hur du skulle kunna kissa. Då fick du kateter i stället för blöja. Klart att du inte ville ha blöja! Sedan somnade du om. Sov i någon dag till. Du snarkade visst. Vad var det för sömn, drömde du något? Visste du att du var på väg bort?

 

Du vaknade inte mer. Igår på eftermiddagen tog det bara slut. Ett långt liv över från et ögonblick till ett annat. En av dina döttrar i rummet hos dig. Du verkar inte ha haft ont. Du verkar inte ha varit upprörd. Jag antar att en sådan död är något att vara tacksam för.

 

Och här är jag med mina minnen, min saknad och mina tårar. Mina aldrig-mera-tankar. Aldrig mer höra din röst, aldrig mer få smittas till skratt av ditt skratt.

 

Den sista gången vi sågs. Jag minns inte vem jag var där med, om vi hade ätit eller bara fikat. Men jag minns när vi skulle gå. En kram i hallen och du gav min hund en klapp också. Du sa ju alltid att mina hundar var så fina. Min hand i din hand och tanken som for genom mitt huvud. Tänk om vi inte ses mer? En klump i halsen att hårt svälja ned.

 

Har du fått frid nu lilla mormor? Hoppas att du någon gång kunde tro på att du var betydelsefull.

Det finns ett tomrum i mig som aldrig mer kan fyllas upp.

 

Sov gott.

 

Annonser

2 kommentarer

  1. Vilken fin hyllning till din mormor! Kram

    1. Tack. Kram tillbaka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: