Jag är en person

Det är inte alltid så lätt att göra sig själv rättvisa i det här livet, men jag har i alla fall gjort en egen låt. Det var väldigt länge sedan, jag minns inte när. Den är väldigt känd bland mina närmaste. Så länge som de hör att jag fortsätter sjunga den, förstår de nog att jag, trots allt, lever och frodas. När jag inte sjunger den, är det inte bra.

Det är en kort låt. Det går att variera text och melodi efter ingivelse.
”Jag är en person”. Så går texten. Ursprungligen var det: ”jag är en människa”.

Hur kom den till? Ett verk av en bekymrad hjärna som behövde övertyga sig själv? Mängder av erfarenheter kunde ju tala emot det där om att vara en person. Det verkade finnas så mycket som kom före själva personen, som en hel förtrupp som banade sig väg, medan personen gick långt där bakom. Men det var inte personen som hade skickat ut förtruppen. På sätt och vis skickar vi kanske alla en förtrupp framför oss i möten med andra. Vi placerar det mest fördelaktiga eller det neutrala i förtruppen, för att skydda eller dölja andra delar. Men min förtrupp blev ofta bestämd av andra. I den fanns en synskadad, en handikappad/funktionshindrad, en krake, en brukare, en infantil, en färdtjänståkare, en hjälpbehövande, ett intressant studieobjekt, en avvikare… En främmande fågel.

Så är det fortfarande, men med åren har jag ju samlat på mig lite mer saker att ha i min förtrupp och jag har blivit något bättre på att själv sätta samman min förtrupp. Jag har låtit den bestå av mina erövringar, eller prestationer som det brukar kallas. Bland annat har jag stoltserat med en Overbrook International Program i Philadelphia-elev, en växeltelefonist med mörk röst på lantbruksmuséet, en ledarhundsförare med vacker schäfer vid sin sida, en Komvuxstuderande med höga betyg, en universitetsstuderande med arbetar- och invandrarbakgrund.

Men det allra starkaste kortet har definitivt varit psykologen. I mitt yrkesliv har psykologen ofta helt skymt de där handikapp- och hjälplöshetsdelarna. Medarbetare och patienter har först och främst sett mig som psykolog och det är faktiskt inte alls givet. Det har varit så befriande. I privatlivet händer det att människor hajar till så mycket inför det faktum att jag är psykolog, att allt handikapprelaterat fått ställa sig allra längst bak. Men jag tycker att det finns slående likheter mellan sådana psykologreaktioner och synskadereaktionerna. En viss typ av människor kommer helt enkelt inte över det, varken det ena eller det andra. En del visar öppen misstänksamhet mot mitt yrke, vilket jag tycker är väldigt misstänkt. En del säger: ”Analysera mig!”, Kanske är de nyfikna på riktigt, kanske vill de höra en analys för att kunna säga att den inte stämmer. Men tror de verkligen att jag skulle göra det? Är det inte ungefär samma sak som om jag skulle säga: ”klipp mig!” till bordsgrannen på festen, om det visade sig att vederbörande jobbade som frisör. Men jag skulle faktiskt inte prata om mitt hår överhuvudtaget. Eller om någon annans hår.

I det synskadefixerade konversationsförsöket kan det handla om djupgående funderingar som:
”hur tror du att jag ser ut?”, ”hur vet du vad du får på gaffeln?”, ”hur kan du bedöma människor när du inte ser dem, kroppsspråk och sånt?”. Det kan också vara så att den synskadefixerade relaterar allt som sägs till synskada. Om jag säger: ”åh, jag älskar våren, särskilt fåglarna”, kan min plågoande säga: ”ja, du måste ju ha en mer utvecklad hörsel när du inte ser”. Om jag säger: ”nej, jag är inte road av matlagning”, säger den fixerade: ”ja, det måste ju vara svårare att laga mat när man inte ser”. Om jag säger: ”nej, jag har aldrig velat ha barn”, så kan du ju själv gissa vad som kommer… Som sagt, de har fastnat, men jag tänker inte hjälpa dem loss.

Så eftersom jag uppfattade att det fanns vissa fixeringar och eftersom jag inte kunde bestämma innehållet i min förtrupp, kanske jag behövde sjunga om att jag var en människa. En människa bland miljarders miljarders andra. Och sedan, när självmedvetandet hade utvecklats lite mer, behövde jag sjunga att jag var en person. En person bland miljarders miljarders andra, med utmärkande drag som också fanns hos många, många andra, men ändå med ett uns av personlig särprägel.

Jag tror mest jag brukar sjunga den här sången när jag är glad, eller på gång. Jag kan nog också sjunga den när jag vill bli glad. Men det kan mycket väl vara ren ångestlindring, kanske som ett slags ticks.

Det har faktiskt hänt att min systerdotter sjungit ”jag är en person”-låten. Förra året när hon var fem, hörde min syster henne sjunga den när hon skulle hämta på dagis. Ja, det värmde förstås min person att få höra om det. Jag hörde henne själv en gång när hon var fyra. ”Jag är en person, jag är en person!”, sjöng jag för full hals. Efter ett tag började hon: ”jag är en persioon, jag är en persioon”. Jag undrar vad en persioon är? Låter som en blandning mellan persienn och person, eller en persienn och en champinjon.

Huvudsaken är att min sång går i arv. Kanske kommer ett eller annat syskonbarn att sjunga att de är personer, persiooner eller något annat som de känner att de är. Kanske kommer de att göra det när de är glada eller för att bli glada. Kanske kommer de att lägga till egna ord i texten, brodera ut den som jag brukar göra. till exempel: ”jag är en väldigt, väldigt, väldigt trevlig person”. Eller: ”jag är en person med en persons helt vanliga behov”.
Verkar det lite knasigt? Det är faktiskt skönt. Testa du med!

Annonser

2 kommentarer

  1. Jag skulle verkligen vilja höra den där sången! Eller också får jag hitta på en egen melodi, för jag tror jag behöver sjunga den ibland också! 🙂

    1. Gör en egen melodi! Det är känslan som är det viktigaste, ta bara den melodi som kommer. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: