Att plantera om en växt

En helt ordinär dag i slutet av månaden mars, tog jag mitt pick och pack och flyttade till en ny stad. Picket och packet åkte flyttbil, själv åkte jag kommunalt. Här går jag nu omkring lite prövande på denna nya plats och känner mig lite förvirrad. Vad ska hända nu? Är det jag som måste se till så att det händer något? Måste det hända något alls?

Det tror jag att arbetsförmedlingen tycker. De visar ett stort intresse för de åtgärder som jag vidtar i syfte att få in min lilla hallux valgusfot på arbetsmarknaden. Men jag har haft fullt upp. Först var jag ju sjuk, sedan flyttade jag, sedan var jag fortfarande sjuk men försökte ta mig samman. Jag började genast arbeta med att packa upp flyttkartonger och organisera mig i bostaden. Sedan alla vägar till viktiga ställen – naturen, mattaffärer, frisör, skönhetssalong, klädaffärer. Jag klarar även av att möta min sambo efter jobbet vid två olika arbetsplatser. Jag kan gå till syncentralen också, men tyvärr, inte till arbetsförmedlingen. Jag har fått mig tilldelad en synpedagog, jag har ansökt om färdtjänst och jag har haft ett konstigt möte med en biståndsbedömare, för skärskådning och katalogisering av mina hjälpbehov. Jag tycker att jag har hunnit med en hel del, men tyvärr, jag har inte sökt något arbete.

Och hunden. Hon är min stjärna och orienteringshjärna. Hon följer och leder mig överallt, hon finns alltid nära. Hon har jämt energi över, den räcker till mig med. Om hon inte fanns, om hon skulle försvinna, om det bara var jag, skulle inget av allt det här vara möjligt.

Jag sover inte länge på mornarna, men jag vaknar och stiger upp långsamt. Jag tar en morgonpromenad på en och en halv timme och sånglärkorna sjunger intensivt för mig längs vägen. Det är vackert. När jag kommer hem är det sen förmiddag och då äter jag frukost. Under tiden läser jag bok. Efteråt läser jag jobbannonser och blir nedslagen. Hur ska jag någonsin kunna leva upp till någon av arbetsgivarnas önskelistor?

Jag skulle vilja göra tvärtom. Jag vill skriva en önskelista som en arbetsgivare ska försöka leva upp till. De får skicka en ansökan om att få träffa mig och jag ska fundera noga innan jag svarar ja. De ska bli mer och mer angelägna, oroa sig för att jag kanske redan har valt någon annan. Oroa sig för att de kanske inte är bra nog. Och när de lyckas få mig till slut, blir de så glada och tacksamma att de låter mig få alla möjliga och omöjliga förmåner. Skyhög lön förstås, möjlighet att komma lite för sent ett par gånger om dagen, en helig lunchtimme som aldrig får tummas på, vetorätt i fråga om bildandet av hopplöst tråkiga arbetsgrupper eller genomförandet av arbetslustförstörande möten, tio veckors semester, fyra dagars arbetsvecka med sex timmars arbetsdag, aldrig mer eller mindre än lagom mycket att göra. I gengäld ska jag vara så fingertoppskänslig och så genuint intresserad av att göra ett bra jobb som jag faktiskt är, så kompetent och professionell som det krävs, så passande och rätt så att bara tanken på att förlora mig skulle skapa känslan av krypande, hårda små skalbaggar i deras mage.

Efter att jag har läst jobbannonser och tänkt ned mig, måste jag vila mig från arbetstankar. Jag läser, eller går ut, eller gör något annat som jag har lust att göra. Det är skönt.

Ibland tänker jag på min förra lägenhet och undrar hur det ser ut där nu. Jag tänker på mitt förra liv och kommer ihåg hur det såg ut där. Saknar vissa invanda, etablerade delar, men är glad att slippa tempot. Det känns som att jag har hoppat av ett tåg i farten och jag har inte riktigt återfått balansen än, benen darrar lite. Det kallas för omställningsprocess. Och hemmakänslan, den har inte kommit än. Jag vet att den kommer att dröja. Så brukar det vara med mig. Jag rotar mig alltid väldigt sakta och omständligt. Jag är inte en sådan där tacksam växt. Jag har en jättefin ny blomkruka, ny jord med näring, en ny plats att växa på, men jag hänger ändå. Jag tänker att det är okej, jag kan få sloka lite en tid. Framöver kommer jag att blomma. Det ska bli kul.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: