Vad jag kommer att sakna

Nu när jag bara har en dryg vecka kvar i den här stan, tänker jag mycket på vad jag kommer att sakna här. Jag går runt och tar mina små avsked i tanken. Samtidigt ägnar jag mig åt flyttförberedelser, går igenom listor över saker att åtgärda. De listorna uppfattar jag som tråkiga och krävande. Nu vill jag göra en lista över vad jag kommer att sakna i stället.

De skrålande gässen
Jag fascineras av deras högljuddhet och deras sätt att ta plats. Kvällstid hör jag dem flyga förbi där jag bor för att bege sig till sin sovplats. Jag läste att de gör så, flyger till ett nattviste om kvällarna. Mest av allt uppskattar jag att höra ljudet av dem när de återkommer efter den långa, tysta vintern. Ett sommarhalvår utan gäss har jag svårt att tänka mig. Jag har inte hört några gäss i den stad som jag ska flytta till.

Tofsviporna som sjunger över kohagen
När jag hörde dem första gången här i stan, hade jag inte hört dem sedan jag var barn. De fåglarna är för mig förknippade med bardomens ridturer längs hagar och fält. När jag som liten lyssnade på fågelläten på ett fågelkassettband, var tofsvipans läte ett av dem som jag fastnade för. Ett speciellt ljud. I mars, när de flaxar runt i mängder över kohagen och låter i kanon, kan jag stå och lyssna länge med ett leende på läpparna.

Korna i kohagen
De är stora, säger folk. De har sina kalvar hos sig. Jag tycker så mycket om att stå där och lyssna på deras ljud och rörelser. Försöker tyda deras råmanden. Brukar fråga de hur de mår. I början av uteperioden, är de alltid mer nyfikna och kommer nära staketet, antar att det är min hund som intresserar dem. Jag känner mig alltid glad när jag kommer till hagen och upptäcker att de har fått komma ut. Men ibland blir jag sorgsen också. Jag undrar hur långa deras liv kommer att bli, hur de kommer att tas till sin död och vad som kommer att bli deras sista intryck.

Näktergalarna
De sjunger vid vattnet om våren. Det är så vackert, hypnotiserande. I våras när jag stod och lyssnade, blev jag plötsligt varse att någon annan stod i närheten. ”Lyssnar du också på näktergalen?” frågade hon, en äldre dam. ”Ja”, sa jag. ”Tänk, att det finns något så vackert”, sa hon. Jag höll med och kände mig så glad över att vi kunde dela den upplevelsen.

Hundens rastplats vid skjulet
En lätt ruffig rastplats som gränsar till skog. Nära mitt hem och andra hus, men sällan besökt av andra. Jag är inte förtjust i att låta hunden ströva och gå på toa i de parkområden som jag ofta är hänvisad till i en stadsmiljö. Den här rastplatsen är något helt annat, den kommer vi att sakna.

Min stora balkong
Den har förmiddagssol. Hunden har tyckt om att ligga där på sin filt, lyssnande och spanande ut över höghusområdets nejd, antar jag. Jag försökte odla saker där, kryddväxter, lite blommor, men jag är ingen bra odlare. Nu har balkongen blivit inglasad. Hoppas att hyresgästen efter mig gillar det, jag gör det inte. Jag tycker det känns helt meningslöst med en balkong som är något slags konstigt mellanting mellan ute och inne. Även om man öppnar glasen, blir det inte samma känsla som innan inglasningen. Så den här versionen av min balkong kommer jag inte att sakna.

Att kunna hitta i min stad
Man tröttnar på sina vägar och en ny stad känns spännande. Men innan man hittar tar det en hel del energi med orientering och förflyttning. Det tog mig några år innan jag hade koll på det jag behövde i den här staden. Att bara kunna ta sin hund och gå, det är frihet. Så är det inte i en ny stad. Det blir till att irra, gå vilse, fråga efter vägen, försöka få ihop kartan i huvudet. Men min hund hittar redan en hel del i den nya staden, så det kanske kommer att bli hunden som tar sin människa och går…vart…?

Min låneprofil på biblioteket
Jag fick ange vilken typ av böcker jag ville läsa, sedan såg de till att hela tiden skicka mig nya böcker. Så fort jag återsände en, fick jag en ny. Utöver det kunde jag förstås beställa särskilda titlar som jag ville läsa. Men jag gillade låneprofilen. I början var den inte helt träffsäker. Jag fick slätstrukna kärleksromaner, tråkiga skildringar av kända personers liv och annat som jag absolut inte ville läsa. Men profilen har gett mig enormt mycket bra böcker, som jag annars inte skulle ha hittat. Det händer dock fortfarande att den prickar fel. Här om dagen fick jag till exempel en bok som jag tror hette ”mitt bröllop”, som handlade om någon av våra prinsessors bröllop. Hur kunde profilen tro att jag ville läsa något sådant? Det måste ha varit ett profilerat skämt.

Konsumtion och yta
Jag kommer att sakna min frisör. Några expediter med tillhörande klädaffärer. En skoaffär utöver det vanliga. Personalen i Ica-affären, som med något enstaka undantag har gett mig en särdeles god service och ett med tiden mycket personligt bemötande. En välsorterad hundaffär utanför stan med jättebra personal och hundtvättider.

Folk
Jag kommer att sakna flera vänner och bekanta som finns i stan och jag kommer att gräma mig över att jag inte tog fler tillfällen till kontakt med dem. Jag kommer att sakna arbetskamrater – luncher med arbetskamrater, pratstunder med arbetskamrater, skratt med arbetskamrater.

Jag tror att det var det hela, men det var ju faktiskt ganska mycket. Om jag har missat något, så vill jag be detta något om ursäkt och jag uppmanar härmed detta något att ta kontakt med mig via telepati för att diskutera en eventuell plats på listan.

Hejdå, allt som står på den här listan.
Hejdå, alla som jag tänkte på när jag skrev den här listan. Vi möts kanske igen!?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: