Magkänsla

När människor relaterar till magkänsla, sin egen eller min förmodade, brukar jag känna mig lite vilsen. Vad menar de? En smart känsla i magen som hintar och guidar i vägkorsningar och vägs ände. En mystisk, allvetande känsla som finns där hela tiden och bara väntar på att få hjälpa till. Det enda man behöver göra är att lyssna, känna efter. Varför har inte jag en sådan? Det skulle jag verkligen behöva. Eller är magkänslofenomenet ungefär som en religion? Om man tror på Gud, är det Gud som vägleder och talar till en i svåra lägen. Om man tror på Magkänsla, är det Magkänslan.

Vad är din magkänsla? Hm, ingen aning, jag känner inget. jamen, känns det rätt? Nja, det känns varken rätt eller inte rätt. Kände du på dig det här innan? Nej, det kan man nog inte säga… Jag tänkte att det skulle kunna bli så här, saker tydde på det, men det kanske är det som menas med magkänsla? Om jag tänker att något kommer att gå bra, så blir det en bra känsla också, i magen och kanske på lite andra ställen i min kropp. Om jag tänker att något kommer att gå dåligt, så känns det dåligt, en dålig känsla, magkänslan blir fel. Det jag känner i min mage, magkänslan, är inget mystiskt, utan en logisk följd av vad jag tänker.

Vi människor är ofta i våra tankar utan att vara medvetna om vad tankarna innehåller. Vi lever tankarna, de kastar oss hit och dit och kroppen hänger på. En tanke med obehagligt innehåll, ger obehag i kroppen. En förväntansfull tanke kan leda till ett pirr i magen. Vi är vanligtvis inte så bra på att notera tankarna, ställa oss på sidan om. Därför är det helt naturligt att det strömmande tankeflödet pågår utan att vi lägger märke till det, däremot lägger vi märke till känslorna som tankarna väcker. Så här har jag föreställt mig att magkänsla uppstår. Och jag har också tänkt att det bara är flum.
Men jag har fel! Åtminstone delvis. Magkänsla är varken något mystiskt flum eller följdriktiga reaktioner på medveten, intelligent aktivitet. Magkänsla finns!

På forskning.se kan man bland annat läsa att magkänsla är en biologisk mekanism, ett av två system i hjärnan som styr vårt beslutsfattande. Det ena systemet är medvetet och rationellt, utgår från fakta. Det andra systemet är omedvetet, det vi brukar kalla intuition eller magkänsla. Detta omedvetna system är som en väldigt stor lagerlokal fullsmockad med olika fack. Varje fack är en situation som vi har upplevt och lagrat erfarenhetsbaserad kunskap om. Ju mer erfarenhet vi skaffar oss här i vårt lilla liv, desto mer information hamnar i situationsfacken.

Vi testar ett exempel. Säg att jag ska gå och fika med en vän. Jag använder ledarhund och vet att ledarhundar får uppehålla sig i serverings- och livsmedelslokal, till skillnad från sällskapsdjur. Vi säger att det här är första gången jag går på café med ledarhund. De som har tilldelat mig min hund, har berättat för mig att bara jag ger cafépersonalen information om vad som gäller för ledarhundar i serveringslokal, så kommer allt att lösa sig. Jag utgår från att det kommer att fungera bra med min ledarhund på caféet. Mitt medvetna, faktabaserade beslutssystem säger mig detta.

Men det går inte alls bra! Man kan inte ha hundar här, det kan komma en allergiker, folk kan vara rädda, det är trångt, andra kunder kan tycka… osv osv.
Glöm fiket, vi får gå hem och koka makaroner i stället!

Efter detta första misslyckade cafébesök, försöker jag några gånger till och några gånger till. Det vanliga är motstånd med argument enligt ovan. Någon gång fungerar det faktiskt jättebra att gå på café, jag blir behandlad som en helt vanlig kund och blir positivt överraskad. Men dessa få erfarenheter verkar inte uppta något särskilt stort utrymme i situationsfacken inne i lagerlokalen inne i mitt omedvetna beslutssystem. För jämt när jag närmar mig ett nytt café eller matställe, i syfte att träda in genom deras dörr ledsagad av min hund, börjar min mage vrida och vända sig. Jag kan till och med förnimma muntorrhet, min magkänsla har blivit till munkänsla.

På forskning.se står att magkänslan styr 90-95% av allt vi gör. Men det står också att magkänslan slås ut vid stress och att den inte är till hjälp när vi ställs inför okända situationer. En annan försvårande omständighet är att vi människor tenderar att söka efter den information som motsvarar våra förväntningar. Hur påverkar det magkänslan? Får vi den erfarenhet vi väntar oss? Och så läggs den förväntade erfarenheten, till skillnad från den erfarna erfarenheten, in i situationsfacket i det omedvetna minnessystemets lagerlokal? Som till exempel när jag undviker att söka jobb. Jag vill inget hellre än att byta jobb, men jag förväntar mig att jag inte har en chans i konkurrensen, därför låter jag bli. Är det så att min förväntan blir till en falsk magkänsla byggd på förväntad erfarenhet istället för erfaren erfarenhet? En falsk magkänsla som får mig att undvika att söka nytt jobb? Eller är det mitt medvetna, faktabaserade beslutssystem som är inblandat i mitt undvikandebeteende i detta fall? Statistik visar att människor med funkisnedsättningar inte går så bra på arbetsmarknaden, detta känner mitt medvetna beslutssystem till.

Ju mer jag försöker förstå magkänsla, desto svårare tycker jag att det blir! Den är faktiskt inte så lätt att identifiera eller särskilja, Ibland är den riktig, ibland är den falsk. Ibland har den slagits ut på grund av stress eller brist på erfarenhet. Ibland kanske den kan förväxlas med känslan som uppkommer efter lite väl mycket mjölmat eller råkost. Flummigt, precis som jag trodde, precis som min magkänsla sa mig från början!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: