Kan hon gå i trappor?

– Det ska bli spännande att se hur det här ska gå till!
Rösten som säger detta verkar tillhöra en rejält äldre man, som just stånkat sig uppför den trappa som jag precis tänker gå nedför. Det känns som att han pratar med mig, han verkar titta direkt på mig, hans andning och röst riktad mot mig. Men jag förstår inte riktigt.

– Vad är det som ska bli spännande?
– Ja, se hur det går till när du tar dig ned förstås, svarar han, med ett tonfall som om jag just ställt en ganska korkad fråga till honom.
– Det är inte min första trapp, säger jag.
– Va?! Han hör tydligen dåligt.

Jag tycker inte att jag vill fortsätta samtalet, så jag och hunden går nedför trappan.
– Det där ser ju ut att gå riktigt bra! Ropar han efter mig.
Ja, bättre än det verkade gå för dig när du gick uppför, lät som att du var på väg att trilla av pinn, säger jag inte. Faktum är att jag hann undra hur du skulle orka ta dig upp, men jag är inte så oförskämd att jag hade sagt det till dig, säger jag inte. Jag vill inte att du står och glor på mig, far och flyg, säger jag inte.

Jag är ofta undfallande i de här situationerna. Vill inte svara emot, vill inte starta någon konflikt. Och visst skulle det bli jobbigt för mig om jag alltid startade en konflikt så fort en oförskämd eller gränslös blindkommentar yttrades. Men jag kanske skulle kunna sikta in mig på någonting mellan undfallande och konflikt? Om jag drev en syncentral, skulle jag lära dem som kom dit att bemöta jobbiga kommentarer från omgivningen. Jag fick aldrig lära mig det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: