Svårt

Den här kursen blir nog svår för dig, sa den kursansvarige till sin student. Nej, tänkte studenten och kände hur mörkret snabbt föll i sinnet. Fan, inte en svår kurs till, orkar inte. Jag komer inte att klara den här utbildningen, allt är svårt här. Det är ingen idé, jag får hoppa av den här skiten.

Studenten borde ha tänkt:
Nej! Inte en sådan här kursansvarig till! Det kommer att bli svårt för mig att ha en sådan här kursansvarig. Fan, hur kan en utbildning ha samlat så många svåra kursansvariga på en och samma plats?

Studenten borde ha sagt:
Hur tänker du nu? Vad är det som känns svårt? Är det din föreställning om hur det är att ha en sådan student som jag som gör att det känns svårt? Eller handlar det kanske mer om att du inte vet hur du ska tillgängliggöra den här kursen för mig och då känns det svårt? Brukar du känna så här ofta, att saker är svårt? Tror du inte att det kan vara lite svårt för dig att bedöma vad som är svårt för någon annan person? Tror du att det svåra alltid förblir svårt, eller kan tanken och känslan inför det svåra förändras?

Eller också kunde studenten ha sagt:
Jag har ett förslag! Först berättar du för mig om vad kursen innehåller och sedan frågar du mig hur jag tycker att det låter. Om jag säger att det låter svårt, skulle jag vilja att du säger ungefär så här:
Jag tror vi kan lösa det, vi hjälps åt. Vi kan boka in ett möte och diskutera igenom det. Vi kan säkert komma på något som gör det lättare.

Skulle det vara möjligt för dig att säga så till mig, eller känns det svårt?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: